Nye kassören erövrar Makedonien med dans.
Foto och Copyright Noël Pottier
I juni var 23 medlemmar i Göteborgs Internationella Folkdansklubb
på danskurs i Ohrid.
Ohrid har 35.000 invånare, ett universitet från 800-talet och ligger
5 mil från grekiska gränsen.
En språkkunnig medlem hade i vintras letat upp och kontaktat vår instruktör
Alexander Petroski.
Första veckan dansade vi och den andra ägnades åt utflykter med hans folkdanslag
Kud Gerdan (halsbandet).
Kursen ägde rum i en gammal skola på bergssluttningen ovanför hamnen och gamla
stan.
Utsikten över Ohridsjön var underbar och solen gick ned över albanska
bergen.
Mitko på dragspel och Krste med trumma stod för
kursmusiken, ibland förstärkta med instruktörens dotter Sandra på fiol samt en
”modern metalltravers”.
Trumman var halvmetern i diameter och fick dämpas med en handduk inomhus.
På ena sidan slog han med en kraftig dunkpinne och samtidigt på andra skinnet
snabbare efterslag med en lätt ”kvist”.
Trumman är det viktigaste instrumentet för att ”dirigera” dansarna i
komplicerade rytmer. Tolv sextondelar tror man är en jämn takt, men icke…
Den är en sammansatt takt med 5 och 7 omväxlande.
De flesta danser som Alexander lärde ut var enklare, och
många gick i fyra fjärdedelar.
En var från förorten Velgosti, och andra från Skopje och övriga
regioner.
”Velgosko oro” är en pardans med pojken till höger och hans vänsterhand på
flickans högra axel och ytterarmarna framför. Man rör sig framåt med tre ”hopp
två tre”-steg, benvift med vänster
och två steg bakåt.
Efter en stund skall flickan förstås snurras runt.
Semesterveckan: Vi
hittade restauranger med levande musik där vi först åt gott, och sedan gick upp
och fick igång en ”Lesnoto” (=den lätta dansen) mellan borden eller på
uteserveringen. Detta uppskattades av både orkestern och övriga
gäster som drogs med. Basfiolen flyttades med smidiga tålyft mellan borden och
man kunde få sin egen låt, men då förväntades man också betala.
Jag frågade violinisten Mujo som också var ”professor” om jag kunde
få en fiollektion.
Vi sammanträffade en onsdag kl 16 på stamstället Europa, och han körde mig till
sitt hem. Sedan testade han min nivå i tre steg: folksången ”Biljana”, nybörjarbeethoven, och ett ryskt staccatostycke och gav omdömet
”desna dobro” (höger bra). Efter det lärde han ut ”Trecenitsa” med tre repriser
på gehör. Namnet betyder darr, skak, tremor. Hans fru bjöd på turkiskt kaffe
och hans två söner tyckte det var roligt med besök. Om jag startar en orkester
skall den heta Desna Dobro.
Midsommaraftonen firades i byn Leskovec där Gerdan hade dansuppvisning och vi sjöng ”Biljana” på Makedonska och Sjösala Vals. Vi hade tränat sången i flera dagar och Mitko och Sandra skulle lära sig ackompanjera oss i ”Rönnervals”. Det blev långdragna övningar i uppförandepraxis.
Utflykter: En dag hyrde vi båt och besökte klostret Sveti
Naum från 900-talet på en ö nära Albanien. På hemvägen blev det bad mitt ute i sjön.
En annan dag tittade vi på 400-åriga folkdräkter på ett museum samt plockade te
i Galiciska bergen på vår väg med buss till staden Bitola.
En heldag var hemlig och arrangerades av Gerdan. Det
blev en resa med sexhjulsdriven veteranlastbil upp i bergen med dansrepetition,
brödbak i gammal stenugn utomhus, samt en fotbollsmatch där Makedonien vann
med 2: 1. Till sist bjöds vi på en helt underbar middag med många fina inhemska
rätter, t ex det mjuka tunnbrödet i många lager.
Foto och Copyright Noël Pottier
En dansresa är ett bra sätt att komma närmare landets kultur.
Berndt Andersson.
Utdrag ur tidskriften Tidig Musik www.tidigmusik.com